Hjb

När man bara drömmer mardrömmar. I natt var de den som känts värst hittills.
Jag hade somna inne i vardagsrummet framför tvn när jag vaknar till av att ytter dörren öppnas. Helt fförlammad ligger jag kvar inne i vardagsrummet även fast jag vill resa mig upp och se vem eller vad som kommit in i mitt hem. Efter en enorm kraft ansträngning lyckas jag resa på mig men kroppen vill bara tillbaka ner mot marken så jag får ta i allt vad jag har för att inte ramla omkull enddå vinglar jag fram och tillbaka och måste ta stöd av väggarna för att inte ramla ihop. Mina ögonlock känns lika tunga som resten av kroppen så får även kämpa för att hålla dem öppna. Så med halv öppna ögon ser jag världen suddigt lite som en skugga av sig själv.
När jag äntligen kommer fram till dörren, står den helt öppen och där står en skugga av en man, en mörk gestalt.
Den höjer något som liknar någon form av såg, ser hur gnistor slår ut från den medans den glider över dörren och sedan emot mig. Orkar inte längre hålla upp kroppen så faller ihop i en hög på golvet, inte heller ögonen orkar jag hålla uppe så de mörknar för mig. så där ligger jag utan att se något och utan att kunna röra mig. Då helt plötsligt en outhärdlig smärta något som jag aldrig känt förut starkare, smärtsammare än allt annat jg kna tänka mig, jag försöker skricka men de är enddast tystnad som möter mig.

Från de vaknar jag upp liggandes, snyftandes i fosterställning. ja hör något och kollar upp, där står en liten flicka precis bredvid mig. Hon höjer upp och visar mig sina underarmar som blöder ymnigt och droppar ner ljusrött blod på golvet framför mig. Chockad och rädd kollar jag upp mot hennes ansikte igen och ser att hon står där och ler. Leendet övergår snart i ett skratt, inget vanligt glatt skratt utan ett behagligt skrämmande lätte som ekar mellan väggarna i mitt rum. Sedan höjer hon sin fot och ger mig en hård spark rakt i ansiktet.
Där vaknar jag upp denna gången på riktigt med ett skricka och halvspringandes från liggande ställning, oturigt nog så råkade de vara en vägg där. Så nu sitter jag och dricker kaffe med pappers bitar i näsan för att stoppa blodflödet och jag tänker inte somna igen.

Drömde i natt att jag satt och krökade med lite folk utomhus någonstans, drog några öl och små raggade på en brud i sällskapet och bara hade de allmänt bra, när jag helt plötsligt kommer på att jag måste bajsa. Springer bort mot bajamajorna och de e lite kö före mig så ställer mig och väntar. Då helt plötsligt magen börjar låta och bråka och jag känner fan jag måste bajsa nu, känslan av att jag är riktigt lös i magen och de snart rinner ut ur röven på mig skapar en lätt panik och jag börjar springa mellan de olika bajamaja dörrarna och känner på dem för att komma in, men alla är låsta. Vet inte var jag ska ta vägen när jag ser en dörr öppnas och någon kliver ut, Jag slänger mig fram och tränger mig före kön och in på toan. upptäcker att det är något fel på låset till dörren och att jag inte riktigt kan få det att funka, så kämpar på så gott de går med att låsa dörren medans jag känner hur de trycker på mer och mer. lyckas till slut få låset låst och sätter mig äntligen ner för att skita.
känner en enorm avslappning av att få sluta stressa och leta efter en lugn plats att göra mig av med överflödet i min tarm.

När jag sitter där och tömmer tarmen som bäst kommer jag på att de e otroligt jobbigt att ha på mig min stora gåd jacka, så bestämmer mig för att ta av den. olykligtvis råkar jackan trilla ner i bajamajan och blir täckt med bajs. Blir lite ledsen i ögat av detta men känner att de inte är mycket jag kan göra åt det och låter den ligga kvar.
När jag är färdig upptäcker jag till min förskräckelse att de knappt finns något toa papper kvar. Gör mitt bästa att torka mig me de två små papp bitarna som finns men de hjälper tyvär inte mycket. I brist på andra alternativ drar jag upp mina byxor även fast jag inte är helt färdig torkad. Mina byxor har några konstiga hängslen liknande saker som hänger ner på sidorna om dem, som även dem råkar trilla ner i bajamajan och blir täckta med avföring som de sedan kletar in på hela byxbenet när de dinglar där fram och tillbaka.

Står kvar inne på bajamajan nu med en massa bajsfläckar över hela kläderna och vet inte riktigt var jag ska ta vägen. hör då hur dörren öppnas bakom mig och jag vänder mig om och ser tjejen jag raggade på tidigare stå där och titta på mig. Hon frågar var jag tagit vägen och om något har hänt eftersom jag varit borta så länge. ska precis svara då jag känner hur hela huvudet gungar till och världen börjar snurra, alkoholen jag fått i mig slår nu till med en skrämmande kraft. Ramlar nästan ut genom dörröppningen då jag känner att benen inte längre stödjer mig som de ska, men får hjälp av flickan som ger mig stöd så jag inte ska ramla. Hängandes på henne börjar vi gå där ifrån, hon pratar men jag hör inte vad hon säger. Hör bara tankarna i mitt huvud om att de nog nu e helt kört att få ut något av raggandet men eftersom hon verkar ta de så pass lugnt och mest tror att jag bara är jätte full. Vandrar tankarna vidare till att man kanske kan fortsätta dagen efter när man hunnit tvätta av sig och dagens händelser förhoppningsvis är glömda.

Vi kommer tillbaka till platsen där vi suttit innan och druckit och alla vännerna sitter kvar. De är tydligen min tur att köpa nästa runda öl, så jag börjar leta i mina fickor efter mitt kort. Då slår de mig att kortet ligger kvar i jackan. En stark  känsla av oro över hur jag ska klara mig utan pengar infinner sig och jag börjar i snabb takt rör mig tillbaka mot toaletterna men dörren till toan jag var på är låst. Efter en liten tids väntan låses dörren upp, jag sliter då upp dörren och säger
- Ursäkta, men jag tror jag glömde min jacka här.
Till killen som står där inne. Han står med min jacka i handen som han tydligen har fiskat upp och tänker lägga beslag på. Jag rycker jackan ur hans hand och börjar leta igenom fickorna efter mitt kort. Med ett leende får jag upp kortet och de känns skönt att veta att de är kvar. När jag sakteligen börjar röra mig tillbaka mot mina vänner kommer en man med en trollstav fram till mig och säger
- Oj! vad smutsig du är.
Mannen börjar vifta med staven och säger några magiska ord "Poof!" all smuts är nu som bortblåst och jag är renare än vad jag någonsin varit tidigare.
-Varför tänkte inte jag på de.
säger jag för mig själv och mumlar samma ramsa som mannen och pekar på min jacka med handen och även den blir som nytvättad. Går nu nöjd tillbaka till mina vänner och sätter mig igen.
-varför ska man tvätta när man kan trolla
Säger jag rakt ut med en belåten ton.
För att sedan vakna.

Något jag funderat över är alla filmer där vampyrer blir förälskade i unga människor. Vad skulle någonsin en tonåring kunna ge till någon som levt i århundraden, de kan knappast ha upplevt något som vampyren inte gjort, kan inte heller ha mycket gemensamt. det ända jag kan tänka på är att ha något ungt som husdjur som när en männsika skaffar en hund eller katt  -unge, då är de jätte söta i början när de e små och försvarslösa. fast då handlar de inte heller om kärlek på samma sätt eftersom man aldrigg riktigt älskar sitt djur, man trivs i dess sällskap men skulle fortfaramde avliva de så fort de blir för besvärligt. Varför har man aldrig sett de i en vampyr film. den gamla vampyren bryter nacken på sin "älskade" för att den inte orkar me dens oförsiktighet eller något liknande.

 När de gäller yngre Vampyrer är de lättare att förstå varför de fortfarande skulle kunna attraheras av yngre människor har man bara levt 50 - 60 år så borde man fortfarande vara tillräkligt mänsklig för att se något vackert i något ungt och att man inte heller har upplevt så mycket mer än vad den andra har även om man levt längre än vad den har. Samma grej som att äldre men attraheras av yngre tjejer.

sen undrar jag också över grejen med att hundraåriga vampyrer inte utväcklats något alls mentalt sen de blev vampyrer var de en tonåring när de blev förvandlade beter de sig likadant hundratals år senare, vad är grejen med de? Valde den som förvandlade dem med flit ut någon som var efterbliven och inte skulle kunna utvecklas som något sjukt skämt? eller fastnade hjärnan i de stadiet den var när vampyren blev till?
i så fall varför skulle någon vilja göra en film om en efterbliven vampyr vad e de roliga med de och varför har de inte gjorts bättre?